Sexleksaker har gått från att vara ett tabubelagt ämne till något som diskuteras öppet i tv-soffor, poddar och tidningar. Men hur ser den faktiska användningen ut i Sverige? Den här artikeln sammanfattar tillgänglig data om sexleksaksvanor — med fokus på vad vi faktiskt vet, och vad som fortfarande saknas.
Notera: Tillförlitlig, heltäckande svensk marknadsstatistik för sexleksaker är svår att hitta. Branschsiffror från kommersiella aktörer är ofta partiska eller offentligt overifierbara. Vi håller oss till undersökningsdata från oberoende organisationer.
Hur många svenskar använder sexleksaker?
RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) genomförde 2022 en undersökning om svenska sexvanor. Bland de mest intressanta fynden:
- 52 % av svenska kvinnor uppgav att de använt en sexleksak det senaste året
- 28 % av svenska män uppgav detsamma
- 34 % av par uppgav att de använt sexleksaker tillsammans
- Användningen var högst bland personer i åldern 25–39 år
- Yngre (18–29) rapporterade lägst skam och högst öppenhet
Förbehåll: RFSU:s undersökning baseras på en onlinepanel, vilket tenderar att ge ett urval av personer som redan är mer öppna kring sexualitet än genomsnittet. De verkliga siffrorna för hela befolkningen kan vara lägre.
Det är värt att sätta siffrorna i ett bredare sammanhang. Att mer än hälften av de tillfrågade kvinnorna rapporterar användning under det senaste året är anmärkningsvärt — men det säger egentligen mer om attitydskiftet än om frekvens. Det finns en skillnad mellan att ha provat en gång och att använda sexleksaker som en regelbunden del av sexlivet. Den distinktionen fångas sällan upp i enkätstudier av det här slaget, och det är en av de viktigaste luckorna i befintlig forskning.
Jämförelse med andra länder
I USA visade en stor studie vid Indiana University (Herbenick m.fl., 2009) att 53 % av amerikanska kvinnor hade använt en vibrator — en siffra som ofta citeras och pekar på att Sverige och USA ligger nära varandra i vibratoranvändning.
En europeisk jämförelse från Durex (Global Sex Survey) placerar Norden generellt högt när det gäller sexuell öppenhet och tillfredsställelse, men specifika siffror för sexleksaksanvändning per land finns inte alltid tillgängliga i de offentliga versionerna av rapporten.
Det som ändå är tydligt i de nordiska jämförelserna är att Sverige, Norge och Danmark tenderar att hamna i topp när det gäller sexuell tillfredsställelse och öppenhet kring sexualitet som samhällsfenomen. Huruvida det direkt korrelerar med sexleksaksanvändning är svårare att säga — men det kulturella klimatet skapar sannolikt lägre trösklar för att både prova och prata om det.
Vilka leksaker är vanligast?
Vibratorer dominerar marknaden för produkter riktade till kvinnor — det är konsekvent i alla studier som brutit ner data på produkttyp. Herbenicks 2009-studie visade att vibratorer var den i särklass vanligaste produkttypen bland amerikanska kvinnor, och det finns ingen anledning att tro att Sverige skiljer sig markant.
För par har app-styrda leksaker och produkter designade för användning under samlag vuxit snabbt de senaste åren, drivet av märken som We-Vibe och Lovense. Denna trend är tydlig i försäljningsdata från nordiska återförsäljare, även om exakta siffror sällan offentliggörs.
Normalisering och öppenhet
En tydlig trend i tillgänglig data är att yngre generationer är mer öppna med sexleksaksanvändning och upplever mindre skam kopplat till det. RFSU:s undersökning visade att 18–29-åringarna var den grupp som tydligast normaliserade sexleksaksanvändning som en del av sexuallivet.
Det speglas också i hur och var produkterna säljs. Från specialiserade vuxenbutiker som länge hölls undan från det offentliga rummet säljs vibratorer idag i apotek, på Åhléns och via streamingtjänsternas reklam. Den kulturella förskjutningen är märkbar, även om den är svår att kvantifiera exakt.
Det är inte bara försäljningskanalerna som förändrats. Hela samtalet har rört sig. Sexleksaker dyker upp i relationsböcker, i hälsopoddar och i artiklar om parrelationens långsiktiga hälsa. Det är en diskurs som för femton år sedan nästan uteslutande levde i nischade utrymmen. Normaliseringen är alltså inte bara kommersiell — den är också kulturell och delvis politisk, driven av en bredare rörelse kring sexuell hälsa som rättighet snarare än tabu.
Hälsoaspekten driver användningen
En intressant aspekt i Herbenicks studie var att många användare angav välmående och avslappning som motiv — inte enbart sexuell njutning. 44 % av de kvinnor som använde vibrator beskrev det i termer av hälsa och välmående. Det talar för att sexleksaker i allt större utsträckning ses som ett hälsoverktyg snarare än ett rent njutningsmedel.
Det finns också klinisk forskning som stödjer detta perspektiv. Vibrationsstimulering används inom rehabilitering efter cancerbehandling som påverkat bäckenbotten, och gynekologiska organisationer i flera länder har börjat inkludera vibratorer i rekommendationer för patienter med vaginal atrofi eller smärta under samlag. I Sverige arbetar bland annat barnmorskor och sexologer aktivt med att lyfta dessa verktyg i kliniska sammanhang, om än utan standardiserade nationella riktlinjer ännu.
Distinktionen mellan njutning och hälsa är för övrigt delvis konstlad. Forskning inom sexologi — bland annat publicerad i tidskriften Journal of Sexual Medicine — visar att orgasm och sexuell njutning i sig har fysiologiska effekter som stressreduktion, förbättrad sömn och smärtlindring. Att kalla vibratorn ett hälsoverktyg är alltså inte bara ett marknadsföringsgrepp. Det är i viss mening kliniskt relevant.
Könsaspekter och representationsgapet i forskningen
En sak som slår en när man granskar befintlig sexleksaksstatistik är hur mycket mer vi vet om kvinnor än om män och icke-binära personer. De flesta studier, inklusive Herbenicks, fokuserar primärt på heteroidentifierade kvinnors vibratoranvändning. Det speglar delvis hur marknaden historiskt sett har sett ut — sexleksaker marknadsfördes länge nästan uteslutande till kvinnor — men det skapar blinda fläckar i kunskapsläget.
Att 28 % av svenska män i RFSU:s undersökning uppgav att de använt en sexleksak det senaste året är ett intressant fynd, men det finns väldigt lite fördjupad data om vilka produkter, i vilka sammanhang och med vilka motiv. Masturbationshjälpmedel för personer med penis är ett växande segment — märken som Fleshlight och Tenga har fått bredare kulturell synlighet de senaste åren — men forskning som följer upp faktisk användning och koppling till sexuell hälsa är gles.
Det finns också ett representationsgap vad gäller HBTQI+-personer. Sexleksaker spelar en central roll i sexualitet och intimitet för många queer-personer, inte minst i sammanhang där könsorganen inte är en given utgångspunkt för sexuell aktivitet. Ändå saknas i stort sett systematisk forskning om användningsmönster i dessa grupper, åtminstone i en svensk kontext. RFSU lyfter dessa frågor i sitt intressepolitiska arbete, men undersökningarna räcker inte alltid till för att ge statistiskt robusta svar.
Sexleksaker i parrelationen — konflikt eller kontakt?
En fråga som dyker upp i relationsforskning, om än inte alltid explicit kopplad till sexleksaker, är hur introduktionen av hjälpmedel påverkar parets dynamik. Det finns en utbredd — och delvis grundlös — oro, särskilt bland män, att en vibrator konkurrerar med partnern. Den bilden stöds inte av forskning.
Herbenicks forskargrupp publicerade 2010 en uppföljningsstudie (även den i Journal of Sexual Medicine) som specifikt tittade på vibratorer i parsammanhang. Slutsatsen var att vibratoranvändning i par korrelerade positivt med sexuell tillfredsställelse, kommunikation och intimitet. Det är ett samband snarare än ett orsakssamband — par som kommunicerar väl om sex är sannolikt mer benägna att prova nya saker överhuvudtaget — men det underminerar ändå idén om sexleksaken som ett hot mot relationen.
RFSU:s data om att 34 % av svenska par använt sexleksaker tillsammans är i det sammanhanget ett intressant referensvärde. Om den siffran stämmer skulle det innebära att parrelaterad sexleksaksanvändning är förvånansvärt vanlig — och att den ofta görs i ett sammanhang av ömsesidighet snarare än ensamt. Det är en nyansering av den bild där sexleksaken primärt är ett soloprojekt.
Ur ett relationsperspektiv kan sexleksaker också fungera som ett sätt att bryta invanda mönster. Parrelationer tenderar att sexuellt sett bli mer rutinmässiga med tid — det är välbelagt inom relationspsykologin. Att introducera ett nytt element, oavsett om det är en sexleksak eller något annat, kan i sig aktivera nyfikenhet och närvaro. Det handlar inte alltid om vad leksaken gör rent fysiskt, utan om vad den gör med dynamiken och kommunikationen mellan parterna.
Vad vi fortfarande inte vet
Det saknas en stor, representativ och longitudinell studie specifikt om svenska sexleksaksvanor. RFSU:s undersökningar är värdefulla men inte heltäckande. Marknadssiffror från branschen — omsättning, tillväxt, antal sålda enheter — är svåra att verifiera oberoende och bör läsas med källkritik.
Det saknas också forskning om hur sexleksaksanvändning förändras över livsloppet. Vi vet att 25–39-åringarna är de flitigaste användarna enligt RFSU:s data, men vi vet inte om det beror på generationsskillnader i attityder eller på livsfasspecifika faktorer. Är det en kohorteffekt — att yngre generationer generellt är mer öppna och tar med sig det in i medelåldern? Eller är det något som avtar med åren? De frågorna kräver longitudinella studier som ännu inte finns i svensk kontext.
En annan lucka gäller säkerhet och materialkunskap. Vad vet svenska konsumenter om vilka material som är kroppssäkra? Hur många köper produkter från oklara källor med okänd kemisk sammansättning? Det är en folkhälsofråga som i stort sett saknar systematisk uppföljning i Sverige.
Källor
- Herbenick D. m.fl. (2009). Vibrator use among women in the United States. Journal of Sexual Medicine, 6(7), 1857–1866.
- RFSU (2022). Svenska sexvanor — undersökning.
- Folkhälsomyndigheten (2023). Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
Sofia är vår relationsexpert och den röst på intimtips.se som sätter sexleksaker i ett större sammanhang. Hon skriver om kommunikation i relationen, hur man introducerar leksaker för en partner, intimitet under livets olika faser och hur man håller gnistan levande — oavsett om man är nygifta eller har varit ihop i femton år. Sofia tror att ett bra sexliv börjar med ett tryggt samtal och att de flesta utmaningar i intimiteten handlar om kommunikation snarare än teknik. Hon har bakgrund inom psykologi och rådgivning, och det märks i hennes skrivande: empatiskt, genomtänkt och utan pekpinnar.